BORTKOPPLAD
Har ni någonsin känt känslan av att bara känna sig ivägen? Eller att känna sig väldigt ensam även om man har folk runt omkring sig? Så har jag känt det senaste dagarna iaf.
Jag har inte varit i Stockholm på länge, så jag är ju inte med mina vänner där just nu.
När jag flyttade till Stockholm var jag väl medveten om konsekvenserna att förlora kontakt med folk som står mig nära. Och jag säger alltid till mig själv "dem man vill hålla kontakten med, kommer man hålla kontakten med". Men tyvärr så funkar inte min teori lika bra som jag trodde.
Gymnasiet, alla har skaffat sig sina nya gäng, har kul och är som "ny kära". Då tänker jag när jag kommer hem hit "det är ju bara att hänga med dem". Men det är ju klart att det inte blir så kul om man inte bor i samma stad. Det gör att jag aldrig vet vilka folk pratar om. Eller när de pratar om festen som var för en vecka sedan till exempel.
Jag kan träffa männsikor enskillt och ha så himla roligt. Men så fort det blir i dem här gängen så tappar jag det.
Så just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen. Känner mig bara lite lost. Det är ingens fel och det är det som gör att det blir jobbigt. Det bara är så.
Jag har bestämt mig för att komma hem till Jönköping mer sällan för att verkligen komma in i Stockholmslivet. Komma igång på riktigt med musiken, vännerna, gängen, plugget mm. Så att det blir mitt . Såklart kommer jag vilja komma hem till min familj, men det får bli mitt andra hem och inte mitt enda. Så Stockholm, ta hand om mig nu.
Kommentarer
Trackback
