57 pluggavbrott senare sitter jag nu här och måste skriva av mig. 
Ingenting rullar på just nu känns det som. Jag mår fysiskt dåligt då jag är sjuk och så galet ont i både huvud och hals. Jag mår även psykiskt dåligt då jag inte vet var jag sa ta vägen i mitt liv just nu. Har jag gjort rätt val? Har jag gjort fel val? Vad kommer hända? Kommer jag att må bättre? Måste det ske en förändring? 
Det är flera tankar som virrar runt i mitt huvud och gör mig galen. 
Jag vet inte om jag är redo för att ta det stora steget jag har tagit. Medans jag inte vet om det är värt att backa bandet. 
Jag är en liten förvirrad själ i den stora staden.
Jag vill ta den här chansen och plugga musik i den här grymma skolan men jag vet inte om allt bakom det är värt det. 
Jag börjar bli trött på att ringa mamma varje kväll med en tår fallandes ner på min kind, jag vill kunna ringa med ett glatt läte i rösten och berätta för familjen där nere hur fantastiskt jävla bra jag har det. Jag hoppas såklart att allt blir bättre om några månader, men just nu går det galet tungt. 

Jag kände att det var skönt att få skriva av sig lite, det är ju trots allt därför jag har bloggen. 

Hoppas ni mår bra! Och njut av att få bo hemma hos era ibland kanske irriterande familjer, NJUT som fan för om några få år kommer ni inte att ha dom fysikst nära och jag lovar er, det är en ENORM omställning.