Jag har spelat fotboll i 8 år men slutade tyvärr när jag flyttade till Stockholm och har inte tagit upp det igen. Men jag ser det fortfarande som mitt intresse då jag lirar då och då. Jag är en översocial människa och gillar därför att träffa nytt folk och även umgås med sköna männsikor. Men musik är mitt största intresse. Först och främst så pluggar jag musik, jag har musiklektioner nästan varje dag. Men sen direkt när jag kommer hem så spelar och lirar jag. Det är det enda som alltid gör så att jag mår bättre. 

 

Jag har alltid så mycket press på mig att prestera känns det som. Varje gång jag har gjort ett framträdande har det kommit mycket gott men även ont. Jag vet att det är sådant man måste ta men det suger. Det är folk som lägger onödiga komentarer eller bara ger blickar. Antingen för att dem blir avundsjuka eller för att dem tycker att det inte låter bra. Vad vet jag. 

 

Igår var jag på en klinik där Robert Wells sa kloka ord. Han sa till oss att man bara ska tänka på sitt eget och blicka framfår. Strunta i det runt omkring. Jag måste försöka att bara stänga in allt det där. Medans jag samtidigt måste lyssna och lära mig utav andra. Annars kommer jag inte palla mer.